Många säger att det inte finns något som heter trotsåldern. Alla barn är olika säger dom. Men jag håller inte med, jag märker stor skillnad på Edvin nu och för ett halvår sedan. Förr var han alltid glad och snäll och aldrig vrång. Men nu när han blivit större och insett att han faktiskt KAN säga ifrån har det blivit värre. Han trotsar det man säger, skriker och kastar sig på golvet när han inte får som han vill, låtsas grinar i ett hörn och ska göra ALLT på sitt sätt. Detta kallar jag TROTS! Jag har varit ledig idag och förmiddagen har gått allt annat än smidigt, grin, göl, skrik och spark. Blev dock bättre på eftermiddagen och vi kunde busa lite. Älskade unge, älskar dig oavsett om du trotsar eller inte. Finns inget bättre än när du vill komma upp i famnen och lägger huvudet på min axel och ska kramas och pillar i min hår och säger mmmm.